NORSK LUNDEHUND


Lundehunden som ras är enkel, men väldigt rutinkrävande, du som funderar på en lundehund ska ta följande i beaktande:
Träning - de står inte på huvudet för dig, men ser gärna att du gör det för dem, träning i korta intervaller, tränar man för mycket ledsnar de och låser sig. Tänker du dig till elitnivå i någon gren - välj en border collie, kelpie eller någon annan ras som är arbetsmotiverad annars blir du lätt besviken.
En lundehund kan lära sig, men du måste ha stor fantasi och mycket humor.
Vanlig grundlydnad och enklare saker i korta intervaller rekommenderas, trots det kommer de till en tid i livet då de struntar fullkomligt i vad du säger, lägg ner träningen och ta upp den efter ett tag igen, detta dyker ofta upp runt 1-2 års åldern.
Vara ensam - de vill vara med sin ledare, helst jämt och ständigt, för att en lundehund ska kunna vara ensam en hel dag krävs träning redan från dag 1 du får hem valpen. 

Några tankar...

På bilden mor och dotter:
Eriksro Starka Zelena högst upp och Super Magic´s Fancy Sun längst ner.

Rumsrenhet


Finns många sätt att tillgå, men samma rutiner dag ut och dag in, samma tider dag ut och dag in tills det klickat var man gör behoven. Är man inte strikt får man städa, är man inte observant på hundens signaler får man städa.
Ibland kommer lundehunden och tittar på dig, är man då upptagen med något så kanske man inte noterar signalen vilket leder till att lundehunden går iväg och man får städa.
Man kan även minska utrymmet med t.ex. kompostgaller, gränsa av ett rum med grind, en del föredrar bur vilket jag inte rekommenderar då jag har haft hundar som varit "burhundar" och endast en liten rastgård på det.
Det är ALDRIG hundens fel att den gör inne - det är DU som ägare som inte gjort din läxa.

Socialisering


Under valptiden socialiserar jag dem som uppfödare på följande sätt, de får komma in i vardagsrummet vid ca 4 veckors ålder, ibland tidigare beroende på mognad. Med oss får de vänja sig med ljud från tv:n, de andra hundarna, skrammel, dammsugare osv. Då vi har en större husvagn en bit ut på landet ingår också bilåkning i deras uppväxt som vi försöker göra till en normal del av vardagen. Att åka in till centrum och gå på stan är inte något som görs innan valpen är vaccinerad, vi har inte barn så valparna är inte vana med barn men det har inte varit några problem då en nyfiken valp oftast tar allt med ro och är barnen lärda hur man hanterar valp/unghund är det inte något problem att träffa barn, men får den en dålig erfarenhet av barn första gången de träffar på dem kan detta vara problematiskt att träna bort. Det är inte hunden som behöver vara van med barn utan det är barnen som behöver kunna lyssna, små barn som nyps tycker jag inte att en valp/unghund ska behöva utsättas för.
Lika är det med stora hundar, en stor snäll hund som kan bete sig och som har lydnad är helt okej att få träffa en valp/unghund men som man bör ta undan om den mindre blir rädd.
Själv lämnar jag inte lundehund och griffon ensamma tillsammans då skador lätt kan uppkomma.

Den s.k. lundehundbromsen


Den finns inte, det är kontakt-träning som är A och O från liten, det är DU som är ledaren och skall från början lära in koppelträning på ett bra sätt så att hunden följer dig. Godis och locka, använd en lång lina om ett vanligt koppel inte fungerar, inkallning är också A och O för att lättare få hunden att gå bra i koppel. Man kan också plocka upp valpen och gå några steg framåt, sätta ner den igen, men detta fungerar först när den lärt sig vad den ska göra med koppel.

Belöning vid rätt tillfälle och dra aldrig fram hunden så att den förknippar kopplet med obehag. Vad gäller inkallning - koppla inte hunden varje gång då lär den sig snabbt att det roliga tar slut.

DRA ALDRIG VALPEN MED VÅLD FRAMÅT I KOPPLET, då har man garanterat skapat en stor osäkerhet vad gäller att gå i koppel. När den är trygg med dig som sin förare följer den med och litar på dig sen gäller det att kolla själv vad man är bekväm med och tolererar.

Utfodring


Mina hundar får Royal Canin Digestive Care där fett%  är högre än 10, detta för att jag tycker att en valp/unghund behöver få näring i sig, jag tror inte på att man kan förebygga IL med att ge fettsnål diet från början. Risken är då att man får andra problem så som hud och pälsproblem. En hund behöver fett, men rätt fett.
Min tanke är så här, om man alltid ger fettsnål mat, vad ger man då hunden insjuknar? Nu har jag iaf en sportslig chans att reducera ner fett% om en hund insjuknar. Det som också är viktigt är att vara uppmärksam på sin hunds beteende vilket jag ALLTID har hävdat men alla inte trott på förräns man upptäcker det själv.
Ge akt på minsta lilla avvikelse i beteende och analysera varför, kolla tandkött med en gång, känn över hunden varje dag så du noterar minsta lilla svullnad. Vi lever väldigt nära våra hundar och vet till 90% deras beteende varför  de gör si och varför de gör så. Ju fortare man upptäcker en nedgång i hälsan - desto fortare kan man "mota Olle i grind"

IL eller inte


I de flesta fall svarar en lundehund på byte från torrfoder till skonkost om det är bara IL, men är det något annat som ligger som en bakomliggande faktor är det den man måste komma åt i första hand. Följande saker kollar jag omgående:
- Allmäntillståndet (tandkött, öron, ögon, tassar, kropp)
- Parasiter (skickar iväg avföringsprov då t.ex. Giardia har samma symtom som IL)
- Analyserar stress (löptik, flocken går inte ihop)
- Håller huvudet kallt och inte stressar själv (påverkar hunden som läser av mig)
- Veterinärkontakt

Tiken och parning


Vid en ung ålder är det vanligt att tikarna börjar jucka i luften, detta är helt normalt och det riktiga löpet är i antågande efter ca 1-2 månader. Detta beteende har de sedan hela livet oavsett om de blir steriliserade eller inte.
En del säger att Magnesium hjälper, har själv aldrig testat det då jag masserar tiken på ryggen och emellanåt "babymassage" på magen vilket lugnar de s.k. kramperna. Trots det är det ägaren som lider mer än hunden.
Många tikar smyglöper, dvs de löper utan att bli svullna och utan att blöda, då är det svårt att veta när parning ska ske, man kan antingen kolla saliven eller använda progesteronstickor, vill man vara mer på den säkra sidan åker man till veterinär och tar ett progesterontest och får fram ett värde, detta bör man göra några gånger under löpet så man ser hur värdet ändras men det är DYRT.
Har man en erfaren hane i närheten är det ett säkrare tecken för att veta när det är dags för parning, men lundehunden är en "joyrider" som jag brukar kalla det, tikarna ställer sig upp och låter hanen para hur många gånger som helst, som värst har jag haft parning från dag 7-20 i ett löp som tiken stod.  

En ung hane bör gärna få para i en ålder av 9-10 månader, då är de som mest intensiva och ivriga, när de sedan blir äldre parar de först när det är rätt i löpet. Om en parning inte sker kan det bero på några olika orsaker t.ex. det är inte rätt dag, det är ett löp utan ägglossning, kemin finns inte mellan individerna eller jag vill hellre kalla det att naturen ser till att just de här två inte ska ha valpar tillsammans för det är ingen bra kombination.

Följ oss

Copyright © Alla rättigheter förbehållna